Min känsla var allt, mest
en förnuftsbefriad instinkt.

Den som i sin orörlighet äger den, mest
uthålliga verkligheten och synligheten.

Det var oskyddade känslor, mest
sårbarhet och ödesmättad karma.

Din smekning övergick till ologiskt hat, mest
skadligt brännande centrumträffar av Dina silverkulor av hat.

Jag kan rusa till strid, logisk, känslokall, mest
beredd och Du förlorar - Vem har då vunnit?

Jag skiter i Din image, Din design, mest Ditt mode.
Det som betydde mest tog Du från mig medan Du hatade.

Ärren är där, mest...

...för evigt...