idag är det alla hjärtans dag och det enda jag kan tänka på är att det iallafall inte är lika hysteriskt här hemma som i USA, för hade det varit det hade jag nog känt mig mer ensam än vad jag redan gör, och mer sorgsen och kallfrusen för man är väl knappast någon speciell om man inte har sin ypperliga date till denna Valentine\'s Day?
och jag är ju hemma ensam och nyss ringde min mamma för att säga att om jag satt hemma i mysbyxor kommer aldrig jag få en rekordelig karl, men sedan sa hon inget mer så jag la på. men hur lätt är det? knappast har jag blivit tillfrågad om jag vill följa med ut på den där biten mat eller se den nya filmen i soffan med alla andra, eller gå på den där myspysiga festen som halva klassen skulle till.
och inte ens har jag fått ett sms eller ett litet kort, nej inte ens från en släkting eller en god vän. och utanför tittar alla förbipasserande på mig med sympati i blicken och jag tror en tant nästan såg ledsen ut när hon la huvudet på sne och stirrade in flera sekunder.
så nu ska jag torka mina tårar och sätta på mig mina kanintofflor som är lika sköna som mysbyxorna, och äta upp den tårta som jag av ren kärlek bakat, tänka framåt och att nästa år kommer säkert någon ihåg mig också..