Jag skyndade mig fram mot solstolen under parasollet. Sanden var varm från den heta solen, och brände mina bara fotsulor. Den nyköpta isglassen hade redan börjat smälta.
På sandstrandens kant tog havet vid. Små vågor rullade in på kanterna och vätte fötterna på små barn och deras föräldrar.
Min solstols blå plast var täckt med en vit, fuktig handduk, och den var riktigt skön att ligga på. Jag började trycka upp min, vid det här laget, halvsmälta Calippo-isglass.
Min lillasyster kastade plötsligt en boll mot mig. Salt vatten stänkte över mig.
”Tråkmånsar!” Jag lade ifrån mig glassen, fullkomligt medveten om att den inte skulle vara i sitt fasta format när jag kom tillbaka, och sprang skrattandes ut i havet sida vid sida med Karin. I en tyst överenskommelse sade vi att vi skulle blöta Ella så att hon aldrig blev torr igen.
Sommar. Detta var riktig sommar. Härlig sommar vid Medelhavet.