Jag känner mig så ensam.
Oförlåten, kvarglömd och slapp, här nere i hålet.
Jag hittar inte mig själv.

Långt ner, vill inte ha, vill inte göra.
Sååå dramatiskt.
Sååå hemskt.
Jag tror att jag vill, men jag vill vara hemma.
Jag tror att jag kan, men jag vill inte göra det.
Jag tror att jag ska skita i det, men jag vet inte.

Jag hittar ju inte mig själv.
Jag måste ha stil. Personlighet. Jag måste veta mitt mål.
Nu, ska jag skaffa mig, MIN personlighet.