Det här rastlösa inuti en
det som hela tiden durrrrrar så där
som ett gammalt kylskåp, du vet,
tycker jag
att man försiktigt men ändå bestämt
ska dra ut ur örat
likt en evighetslång garntåt
och lägga framför sig på bordet,
även om det killar eller skvaver.

Om det ser ut som om det finns för många knutar
såna där som man ändå aldrig får upp
trots att man pillar med tålmodiga fingrar och känslan av att det är viktigt med släta knutfria trådar här i livet
tycker jag
- släng skiten direkt

Men
om det ser ut som något
som till exempel ord,
tycker jag att man nogsamt häller dem över ett stort tomt papper
i den ordning de känner sig avsedda att hällas
Om de vinglar omkring av förvirring, sparkar av blind ilska eller verkar vara totalt paralyserade,
- spänn dem för en vagn.

Jag är helt säker på att att de kommer att bli tacksamma.