det ljusnar i ögonvrån

i en stad utan horisonter
släcker någon gatubelysningen
och tänder facklor i ögonen
på de som glömt

små eldar
som glöder
som påminner om
födelsedagskalas
där alla är bjudna
ballonger till var och en
och glädje till den som vågar

känslor som lossnat
som ramlat ifrån mig
och frusit sönder likt höstlöv
växer åter i vårsolen

jag blundar för att hinna ikapp

och vill plötsligt
fotografera världen
igen

det ryms en framtid i luften
ta tre djupa andetag
den är gratis

sakta tinar mina tankar

vill behålla mina leenden
adresserar insikter
till mig själv
i förseglade kuvert

brev som doftar värme
som handlar om
att bygga murar
och att riva dem
ord som viskar
lämna masken hemma
säg ifrån
dansa tills golvet går sönder
våga tacka nej

styker jantelagen
från ordlistan
tappar ett och annat
fotfäste
på vägen
det är värt det

det ljusnar i ögonvrån

solen speglar sig i fasaderna
fåfängt
och följer mig med blicken
när jag kutar
i motvind
med fickorna fyllda
av brev
ord
frimärken

till posten

brevlådor som svämmar över av
rasade murar
tegelstenar runt mina fötter

jag fryser fortfarande
lite men mest
utanpå

något slags emotional rescue
dansar i mina skrattgropar
jag är avslöjad
jag ler

himlen spricker upp

jaha karin boye
det är såhär det känns
när knopparna brister

är det såhär det känns
att fylla världen med blommor?