jag känner mig instängd i livet
kanske nedgjuten i en betongklump
rörelsehindrad, fast med rörligheten kvar

känslosvamlet svamlar bara runt
men kommer aldrig ut från inhägnaden
fastklistrat, på ett brokigt papper

tankarna klättrar på väggarna
och glider ner igen från den hala ytan
slimigt, så där klibbigt och halt


hostande drömmar virvlade sig bort,
bort mot natten vid en annan horisont
livet fastnade i en dagboksberättelse med lås,
låst med nycklar som försvunnit i ett kaos av oordning

det finns ingen början
och det finns definitivt inget slut
allt bara är



och hur eller hur



kommer livet tillslut att gå vidare