jag vet inte om du direkt tänker på vad du gör
eller om jag tänker åt dig - för mycket
det är svårt att leva två liv i ett
jag har magknip, en ilande känsla,
det är som en vind - en såndär kylig en
med riktigt isande känsla och det gör
på något sätt ont i kinderna
och jagkaninteandasfördetgörsåont

jag saknar ett tecken på liv
ett tecken på vetskapen om
vart du vill ta vägen
ska du ens någonstans?
har du stannat upp och gör ett försök
att lösa upp ditt tragiska, men ack så fina,
liv?

när ska jag kunna ha ont,
på riktigt. när ska det som jag
gruvar på komma fram.
hur ska man kunna leva
när du tar så stor del
av något som så mycket tillhör
mig
bara mig.
jag vill andas, men jag älskar dig
för mycket för mitt hjärta
på så kort tid
jag har fallit

sen idag
det fungerade inte att få iväg
något som ett slags komprimerat liv
kommer du ihåg våra minnen?
livet som var, i oss?
vi som gav oss till varandra även att den vita
var med, vi lekte med volymen för att få den
oberörd. kanske bra det. hur skulle det annars se
ut?
våran musik i hans öron, det skulle vara en syn för gudarna.
vilka gudar sen.
de bortom kanten - det var så det var när vi gav
våra andetag
kommer du ihåg gungan, den som ranglade
mellan ditt liv och något som skulle likna mitt
jag var frälst
minns du - de gånger jag praktiskt taget
lekte sömnsvårigheter för att få se eller få tala
de gånger jag så gott som skvallrade ett helt
liv inför näst intill obetydliga människor för att
får dig att muntras upp.
jag älskade vinden
den i ditt hår,
den mot din blåa
som var som min röda
minns du.
jag hatade dig.

00:47
och krampen krampar
känns det,
finns det?
hörs jag.
läser du?

en lek med livet
livet i en lek
har du spelreglerna
för jag saknar dansstegen
var är rytmen?