som barnet vaknar på natten
gråtandes
talas tiggarens språk omkring oss

en kvinna säljer sin ställning
och du viker undan med blicken

som att försöka tränga mellan
läpparnas säkerhetsnålar

vika en lapp
med tätt skrivna rader
bara bläck
och ett par slitna kängor

men trapporna rullar inte längre
och stationerna har redan klivit av

att lyssna vidare
smakar som napalm i morgonkaffet

bara askan blir kvar