En dag är det mig ni garanterat minns.
Den dagen då jag känner, ja jävlar jag finns.

Klänningen jag bär gömmer undan dom saker som jag inte håller så kär.
Botox hit, botox dit, ansiktet bortdomnat, och inte känner man ett skit.

För allt sitt slit, sitter man överexalterad i sin rå dyra svit.
Framför spegeln, magen in rumpa ut. Fyfan va het jag ser ut.

Deltar i all glans, följer frenetiskt efter kändisar som en svans.
Förfest? Ja tack, utan snack.

Vinglar in till själva schabraket, jag är hög som självaste taket.
Behåller min stjärnglans, men har glömt bort vart jag ska sitta nånstanns.

Vilse i en kändisdjungel. Ensam i misär, där är Jack Nicholson där ska jag sitta jag svär.

Villig men inte allför billig. Ut med brösten & lek dum i rösten.
Le glatt\' sätt dig men få inte fnatt.

Tacksam över alkoholen föreslår han en tripp till bålen.
Villigt följer jag efter, vid skålen hörs vrålen.

en mörkhyad kvinna med stort hår, ropar ut mitt namn.
Jag reagerar, Oprah? det var inte igår.

En hand på min bakdel, en röst varsam inte stel.
Du har vunnit! Men plöstligt hade välmåendet försvunnit.

Tankar som spirar, jag är full vore hellre hans knull.
Huvudet fullt med ull jag scenen intar.

Med en gubbe i handen & en nubbe i magen så avslutar jag denna dagen.