landskapet flyger bort genom fönster glas
Den tysta morgon timman, slumrar in
strimmor av solen där fyller pannan din
Efter dagar korten omlott, varandra las

Fält Skaren smälter nog när våren tyglas
Ljuset föder vad vintern gömt på rutin
Fast dessa tider här är ett förgiftat skrin
Kommer löven av hösten åter få malas

För tiden kommer laster att isande skallra
Där kommer drömmar att leva och dö
Bland dikter bland sånger slå ro

dom sned vridna barndoms spår vi gallra
bland sagornas tårar och livets adjö
där vi förut då sågs sökande bo