Ett något sent tack... men det tillfaller Cris, som här i denna text tog sig tid o tanke att slutföra dikten.
Månskens bekännelser
Hej Måne
nu sitter jag här
på bergets topp
med sorg rinnandes
vid dess fot i väntan
på att kärleken
skall våga hitta mig
för att ta emot
den gåva
jag kan ge
Alltså du, måne
tror du
att någon vågar
ta sig förbi den väg
av giftiga vassa törnen
som ligger över
bergets alla vägar
Vad skall jag göra Måne
nu när det mesta rasar
och ingenting
verkar få bli
som jag hoppats
Och
jag är på gränsen
att mörda
den sista gnistan hopp
Varför svarar du inte?!
Må Fan ta dig måne
du lyssnar ju inte
det har du aldrig gjort
det är bara jag som talar
medans du blekt
låtsas lyssna
ditt jä...
Förlåt mig, snälla Måne... förlåt
Du måne
om jag ber dig
stannar du
och sörjer min förlust
av hon
som kanske väntar
för att jag inte vågar
ta mig ner
från mitt frånstötande
Jag