mången är de nätter
då tungsintheten legat vid min sida
hållt om mig om natten
dränerat min lust att leva
likt en kran med rinnande vatten
men en natt som denna
när du, min ljuva Lilja
blomstrar så stilla
lossas greppet
låter själen
få ömsint känna
jag är fri
fri att göra som jag vill
kryper då tätt intill
just så tätt jag bara vågar
utan att störa
bara för att höra
när du snusar så sött o' tyst
tyst, likt slagen
från en älvas spröda vingar
erkänner, jag är betagen
förd bortom gränser
då jag susar fram
över dina konturers
vilda landskap