Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Whiskey Blues


ständigt sett till att sopa igen mina spår
förnekat att jag hör, då de ringer
hållt mig undan, år efter år
när jag rumlar mig fram genom vimlet
i min flykt, där långt bort
i en sandblåst stad
vid solnedgångens
branta kant

smiter in
i bar efter bar
du vet den sorten
av tvivelaktig karaktär
och kanske jag där, i stilla tystnad
höjer samdräktens skål
med en ryggsliten främling
en kort tid, delat svepande vemod
från den bartender, vi aldrig riktigt ser
och där, stirrandes ner i whiskeyn's själaglas
målar jag sedan tavlan
kupade händer
med ditt hjärtas släckta skärvor





Fri vers av Micael Axelsson
Läst 551 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2016-02-12 08:53



Bookmark and Share


  Åsa Njunjes VIP
Rytmen i denna går rakt in och jag grips först mera tag av den än av orden. Läser en gång till och slås av ensamheten som även den följer med rakt igenom.
2016-02-16

  Alysse VIP
Jag drömmer mig bort i vilda västern, ruffig liten stad i öknen med salooner, barer med damer i djupa urringningar och böljande kjolar som Diktjaget besöker för att dränka sina sorger. Han flyr ifrån sig själv och kärleken som han förlorat. Men hon finns så djupt i hans inreatt det förflutna alltid hinner ikapp. Whiskey Blues har blivit hans melodi där han finner tröst men det blir hans undergång vilket han är medveten om, denna lonely rider i solnedgång.
Så bra skrivet!
2016-02-13

    ej medlem längre
Styrkan ligger inte i själva orden utan i det som göms mellan raderna, extra förstärkt med diktens formgivning. Gillas. Mycket.
2016-02-12

  Marita Ohlquist VIP
En rastlös människa som försöker fly, både från sig själv och andra.

Bearbetar det som hänt

"målar sedan tavlan
kupade händer
med ditt hjärtas släckta skärvor"
2016-02-12

    ej medlem längre
Så fantastiskt bra! Varje ord är betydelsefullt och stort. Jag tycker mig skymta den bartender vi aldrig riktigt ser. Och mycket annat, för det är ett fantastiskt fint bildspråk.
2016-02-12

    Erika H
Ett liv levt i ett icke liv. Existens utan tyngd och ändå så tungt att det gör lite ont att läsa. Och jag ser mjuka rörelser, sådana som gör att man förblir obemärkt. Och jag ser den stilla tystnaden. Och jag ser ett hjärta släckt i bitar.

Vackert, så vackert hur du skapar bilder att vara i. Hur du någonstans finner orden som binder och ger. Vackert.
2016-02-12
  > Nästa text
< Föregående

Micael Axelsson
Micael Axelsson