Ärligt talat
så är jag trött på livet just nu
trött på att slita dag in och dag ut
aldrig få tack för att du sliter ihjäl dig
aldrig få tack för att du offrar ditt liv
alltid slita för att göra det som förväntas av mig
för att jag är vuxen

ärligt talat
så finns det dagar jag inte vill ha dig
dagar när avståndet oss emellan är för stort för att överbrygga
dagar när jag undrar hur bra du egentligen är för mig
dagar när jag undrar om jag är den jag är, eller bara den du vill jag ska vara
nätter när längtan är för tung börda att bära
och ensamheten blir för kall

ärligt talat
så vill jag inte lägga de närmsta åren på studier
jag vet att det kan bli svårt att få jobb
jag vet att jag kanske tröttnar under tiden
jag vet att det kommer bli slitigt och att jag under perioder kommer slita mer än jag borde
perioder när jag kommer tvivla på om jag valde rätt
som valde att läsa till något för att hjälpa andra
för att själv kunna må bra

Men
ärligt talat
vad skulle jag göra annars?
Om jag inte slet med mina barn?
Om jag inte slet med min vuxenliv?
Om jag inte hade dig?
Om jag inte studerade?
vad skulle jag göra då?


lägga mig och dö?


för ärligt talat
jag älskar mina barn, mitt liv, mina studier.
jag älskar dig och du får mig att må bra


ärligt talat
så älskar jag
mitt liv.