När livets tankar flyger
och byggs på berg av glas
står du där och glittrar
otroligt vackert bar.

Att älska dig är enkelt
att leva gör mig sjuk
tärd av eget tvivel
jag våndas håller ut.

Din stillhet klär dig vackert
din följsamhet är skir
den röst du har tar udden
ur varje giftig pil.

Vid varje stund i möte
vi famlar båda två
vi söker ord av närhet
och missar då och då.

Med tiden växer kronan
du håller i din hand
den blir tillika vuxen
och i den finns ett land.

Det landet heter sorglös
och staden glädjerus
vi börjar bygga grunden
men tappar bort vårt hus.

Jag håller ännu bilden
som gula lappar små
kom älskade och läs
den text som ska bestå.