jag kan inte skilja på viktigt och ingenting vissa dar
men jag kommer ihåg att tvätta bort stockholmssmutsen
som om det vore en medfödd benmärgshistoria
det finns ingen värld, ingen omväg som förväntar sig
mig och mina slitna tygskor,
inte såhär på senvåren, om man får lov att bryta isen
åren odlar glädjeveck kring mina föräldrars ögon och jag
undrar var tiden tog vägen
E18 mot storstadsgatan eller röda linjen
bort från allt

och jag, jag kämpar fortfarande med gångertabellen ibland,
sms:ar oftare än jag ringer och blinkar inte lika trofast
som mer belevade människor, med vanan inne för mirakel
för vissa inträffar de varje månad, när de klarar att betala sin hyra
men jag, jag är nästan gratis
eller kanske mer som en sån där pocket, i en utread hylla
med massor av förvirrande titlar och mer färgstarka ryggar än min
innehållet är upp till läsaren själv, men kanske är jag en lagom
ligga i hängmattan för jag är ledig ett par dar nu
och sen får du stå i min omlackade ektorp som du säger kommer
från någon annan designer och inte från IKEA
där står jag i alla fall, tills någon låter bli att fråga vem författaren är
nästa gång det är sofistikerad
cockmilkbjudning i din minst lika sofistikerade våning

det känns nästan lite drygt att leva sofistikerat
fungerar det på så vis att den med dyraste slagen på rocken
vinner en till kulmage?
och den där blå befrielseskylten mot fortkörning och
krocktest, ryker den om man säger \'ja, jävlar det stämmer\'?
en sån skylt vill jag inte ha, för det medför privilegier som att
slippa köra påkört folk till sjukan, låt dem stappla bäst de vill

jag vill ha råd med saker jag önskat mig eller saker jag sparat till
om de kostar mer än en impulshyrfilm en mysig hemmakväll,
för det kan jag faktiskt tycka att jag förtjänar,
även om jag inte är högst på karriärstegen

hm, möter jag motgång framöver,
ska jag åtminstone ta i hand
annars, hälsa från mig.