Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Varför kan jag aldrig vara ballerinan?


Porslinsdockan och Ballerinan

Jag är så bräcklig
att jag inte kan gå på lina

 

Om jag skulle falla
skulle jag krossas alldeles fel

 

Så därför tittar jag aldrig upp
för då skulle jag önska att jag var Hon

 

Men jag är inte en ballerina
med paraply på trådtunn lina

 

För om jag var det
skulle jag inte vara den porslinsdocka
som jag varje dag är

 

Jag skulle inte vara hon
som aldrig lämnar sitt porslinsskåp
olåst.


Fri vers av Carin
Läst 621 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-03-28 20:35



Bookmark and Share

  Ulf Popeno
Du har ett väldigt bra tema här. Det är avskalat och och i sin reflektion av ofullkomlighet, väldigt starkt.
Symboliken i berättelsen gillar jag också - metaforen till ballerinan, det starka, det upplysta, det beundransvärda.
I slutet finns en turnaround som jag tycker ramar in texten på ett väldigt bra sätt.
Men, kanske har jag läst för mycket dikt. Jag har märkt att du är konservativ i din stil. För varje rad känner jag den ständigt återkommande diktsmaken. Jag hade velat ha den här i annan form, kanske mer enkel, kanske som en blocket-annons, kanske som ett telegram ifrån tjugotalet, där varje bokstav kostar en dagslön. Kanske har jag läst för mycket dikt. Men, viktiga dikter behöver inte dikt.
2008-10-06
  > Nästa text
< Föregående

Carin
Carin