Ängelen frågade om jag plågades
Jag svarade att precis som pulsen i bröstet, som hjärtats pulcerande slag, som hjärtslagen i en sjuk kropp, snart uppsagd. kommer stötvis, så kom min smärta, stötvis och med jämna mällanrum.

Ängelen log och nickade, försökte nog se vis ut.
Och var fan var du? Frågade jag. Var car du när nattens drottning slet själen ur kroppen på mig? Eller kanske slet hon kroppen ur min själ? Men var var du då? Kom du ens halvägs i din tanke att du kanske, eventuellt borde hjälpa mig ur knipan, som du försatt mig i för ditt eget nöjes skull?
Vårblot... Någonstans mella någonstans och någonstans låg det ingenstans där du släppt ut din kvinna under fullmåne. Där hon existerade, den natten då allt försvann.

Ängeln ryckte på axlarna och tände en cigarett
- Vad ska man säga, frågade det ocg flinade. Det roade mig att se hur hon åt upp dig. Och sedan trycka på FF var ju mest en kul grej...
Nu när du redan är vad du ändå med tiden skulle ha blivit för eller senare i alla fall. Impotent, Meningslös och Inkompetent.
En plastsoldat i tidens armé, i vems armé?
I ingens armé