Vilse i pannkakan... nån som minns det programmet? Det förstörde en hel generation. Det är i alla fall vad de säger. De som vet. Fast jag kan nog instämma, det var ganska konstigt. Kanske är det det som ska vara konst? Men för barn blir det bara konstigt. Och inte hade man nå´t annat att titta på heller.

Av nå´n anledning har jag återkommit till de där orden då och då på sistone.. smakat på dem.... vilse i pannkakan... Ja, det är nog så jag känner. Alla de där anskrämligt fula gubbarna som var i samma märkliga jättepannkaka och som såg så olika ut att man blev frustrerad och tyckte att de inte alls passade ihop. De hade märkliga konversationer med varandra och man förstod aldrig riktigt vad det hela egentligen handlade om.

Det är väl så det känns. Man är vilse i pannkakan. Bitarna passar liksom inte ihop och man förstår inte varför de egentligen finns där allihopa samtidigt, i samma liv. Bitarna har konstiga relationer till varandra och man fattar inte vad det hela egentligen handlar om.

Så pratade jag med en klok man. Han sa att jag var på rätt spår. Allt är bra. Det ser konstigt ut, men här är bra saker på gång. Var inte orolig, försök vila i att det är som det är nu.

Jag tänkte.. ok, jag är vilse i pannkakan, det får väl vara så en stund. Men han lovade att jag fick ringa igen nån gång, om jag skulle behöva bli påmind om att det är ok att vara vilse i pannkakan en stund.