Någonstans på vägen mellan då och nu förändrades jag.
Vad som var viktigt då känns trivialt nu.
Jag brukade skriva vad vissa tyckte vara glödande, välformade och innehållsrika texter som betydde någonting... men nu känns skrivande mer som ett jobb.
Någonting som måste göras... även om det inte finns endast en gnutta av intresse i texten... eller värme, eller kyla... det spelar ingen roll om någon läser, gillar eller hatar det... Jag är bara trött...
Känner mig smått apatisk... väggarna faller ner runt mig och elden sprider sig och jag rör mig inte ur fläcken.
Jag brukade önska mig kärlek och värme... det känns inte viktigt längre...

Det känns, inom mig, att jag borde ligga i en hög på golvet och skrika...
Men jag är lugn, sansad... lite överdrivet lugn ibland... kanske kompenserar jag för den stress jag borde ta illa vid mig av...
Jag borde vara sjuk...

Jag kommer ihåg, en gång för länge sedan...
Jag satt i mitt dåvarande rum, drack whisky utan att känna av någonting... en ny flaska till en tom flaska under en natt... jag skrev dikter, sagor... Spelade musik och målade tills tiden försvann och tagen letat sig fram...
Jag kommer ihåg att jag kände saker... att jag tänkte saker... att jag hoppades...
Är jag död eller så gott som... jag tror inte jag bryr mig...

Tror jag går och lägger mig, orkar inte med att göra allt jag borde...
mitt ben skakar av stress... förmodligen... huvudvärken kommer komma under natten... och värmen... jag måste dricka lite vatten... och sova lite...