Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vad mitt huvud vill slita ut ur mig just nu.

I min lilla värld, den som ses utifrån insidan av de kläggiga globerna som utgör mina ögon, formas dessa ständiga väggar i vitaktig gråhet komplett med fläckar växande sig stora och vackra inför mina vandrande minuter, timmar, månader och år. Tid är liv, eller kanske bara ett bevis på det liv man existerat sig genom.

Vad gör dessa varma färger plötsligt här i mitt medvetande, neongråhet, nej, rosaskimrande blåhet och lilainfluerad dimma framför dess existens.

Hallucinerar jag igen, jag hoppas det.

Färger som hopar sig i kluster som små svarta ord på ett vackert, olinjerat papper.

Mörka små bokstäver transformeras till färgglada fläckar i min verklighet.

Overklighet, i sanning alldeles för många kommatecken på rad.

Jag undrar ibland vad jag babblar om, sedan inser jag ganska snabbt...

Babblet är ett andetag i min personifierade andlöshet.

Jag undrar vad det betyder.

Kan man existera som en insikt i sig själv, en blick ut av vad som existerar inuti, en avskalad liten dröm om sanning eller sanning genom en avskalad liten dröm

Kan frågorna man ställer sig själv någonsin besvaras och skapa ny kunskap i det gällande ämnet. Är en fråga en fråga utan frågetecken. Är ord av betydelse blott för att de existerar. Är ett ord samma ord när det stavas fle.

Jag tror jag stannar här. Dumma frågor utan svar tenderar att formas när inga tankar längre finns kvar att utforma.

Kanske ett litet snett streck... hmm... är det ett ord i sig själv.

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 273 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-04-08 10:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen