Vad banade vägen, det kan man väl undra
Åt vår allemans fan och tusenkonstnär
Ty aldrig ur vrede han gorma och dundra
Och aldrig i trångmål han uppgivet svär

Han skänker en verklighet åt kreatörer
Och ger den ett handtag som är satt uti nöd
Under friherrars uppsyn utav inspektörer
Ska han möta sitt uppdrag och tjäna sitt bröd

En mästare såväl med urverk som kratta
Ett litet geni i mycket och mångt
Så klen är den lön han är nödd att beskatta
I spargris som börs syns det långt ifrån trångt

Skrämd blir han aldrig för någon slags syssla
Och allra helst kvinnfolk är däribland
Som rodnade hyllar hans vana att pyssla
Med varsam och innerligt hjälpande hand

Så visst kan man undra, och rykten florerar
Om vår allemans fan och tusenkonstnär
Om gårdsfru och pigor som tillsängs saluterar
En mästerlig tunga, samt kärleks gevär

Nog danar det trägen, det kan man väl fatta
Och vår allemans fan och tusenkonstnär
Kan knappast sin lön rent erotiskt beskatta
Så i kärleksnatura... är han mångmillionär