Bitvis tar du tillbaka mig,
förlåter mina jävla försyndelser
som prästen klappar om en hora.

Men jag skriker över halva Gärdet att
jag inte är förpackat Bitsocker som kan malas under huslig silversked. För att sedan strös ner i färdigfräst kaffe.

Vrålar på från lungorna att du borde piska mig offentligt
och sedan spotta blodet från rivsåren i mitt ansikte.

För jag vill inte vara ditt beroendeframkallande socker, som du kan använda när du vill.













Jag vill vara saltet som strör sig själv i
dina sår.