Det känns alldeles för överflödigt
att kalla dig rik på kärlek nu,
och det känns alldeles för billigt
att säga att jag hatar dig,

speciellt nu när klockan
tickat de där
extra timmarna,
de där hopplösa minuterna
då man förtvivlat önskat
något bättre
än just du.

Och du kan få tillbaka
ditt såkallade hjärta idag,
för det känns orättvist
att spara ditt liv i min ficka,
(som har gått sönder
alldeles för många gånger)
när jag vet att du
inte vill vara en del av mitt.

Men älskling,
jag tror aldrig du riktigt
förstod,
eller ville förstå
hur mycket jag älskade
att laga min
trasiga ficka med allt för
tilltrasslad tråd eller
dina sönderbitna läppar
med mer än bara
ömma kyssar.

Och du insåg nog aldrig
hur lika vi faktiskt var
eller hur bra vi klädde
i varandras
ihoptrasslade själar

och det är för sent att dosera
mitt hjärta med billig kärlek nu
och de är för sent att sluta hata dig
för kanske egentligen ingenting.