Jag sitter uppe i mitt himlatorn och ser ut på världen

Jag ser en bonde som plöjer den vårvarma marken,
ser barn som leker som galna i parken.
ett träd som sakta slår ut & måsar som skrattar
en pojk som är tjock och damer med fina hattar.
Pojken slår en annan med nävar
& en boll fort genom luften svävar.
Den hamnar mitt på pojkens panna
& han ropar högt på sin mamma.

Min mor är ute med sina vänninor
& far sitter vid TV:n och svär.
Men dem ser jag ej från mitt fönster,
utan det är något annat som fångar min blick.

En man med prickiga byxor & blåblommig hatt,
han vinkar & tjoar & jag hör barns skratt.
Han leker kull med barnen i parken
där en dum pojke med bula i pannan ligger på marken,
& bonden hade nog hittat en såg,
för det blommande trädet på marken nu låg.

En siren bryter genast min frid
& en polis ståtar fram i stilig skrid
& tar den prickiga mannen för droghaveri.
Han sträcker sig efter ett av barnen
& rycker något ur dess hand,
clownen hävdar att det är mjöl
& helt lagligt att sälja i detta land.

Polisen får en femhundrig & åker snabbt därifrån.
Barnet får pulvret i sin hand & mannen går med på ett lån.
Pojken skrattar och gurglar med munn och gräver ner \"mjölet\".
Aldrig trodde vi att den smarta av oss på jorden var fölet,
en liten glad grabb som sa nej till droger
medan en lagensman blir mutad.

Vilken tur att jag kan dra igen gardinen & skratta åt smeten,
eller åt det som kallas verkligheten.