Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kärlekens famn

Jag förstod häromdagen
Att man inte får trampa på mig
Att jag har ilska

Jag förstod häromdagen
Att jag måste skrika
Att jag måste vara hemskt arg och ledsen egentligen
Fast jag inte kan hitta det eller vet var det är
Men så jag skrek
Jag gjorde det, jo
Hårt och mycket och argt
Jag skrek
Man får inte trampa på mig
Jag tänker inte lägga mig under något mer
Så skrek jag

Och jag hittade ett vatten igen
Det känns... Jag är rädd att det ska rinna ut
Men jag hittade det, och trädet måste ha vatten
Och jag är arg
Jag får vara det
Jävla skithelvete
Ett vatten
En skörhetens gräns, det kommer en tid
Nu är det, som det kommer en tid
Att jag måste ta hand om mig själv
Och minnas det där
Trädet, och vinden kommer och sätter sig i det
Och viskar
Också du är stark Emma

Och jag är rädd att vattnet ska rinna ut
Om jag inte är försiktig ett tag
Man kan se sig själv som stark
Hur länge som helst
Det kan man
Och kanske är man det också
På sina sätt
Men trädet måste ha vatten, det måste det
Ja
Så jag får vara arg
Och jag ska gräva
Jo, lilla träd
Du ska bli barklös
Jag ska stryka vatten på dina grenar
Låta bladen sörpla
Du ska bli naket lilla träd
Så att du kan växa

För jag ska bli en stark kvinna
Och jag ska bottna i mig själv
Och jag ska säga
Det kommer ett ljus
Och ljuset ska komma
Och vinden

Vinden säger
Nu
Nu
Nu
Hoppa ut i det, hoppa ut i det
Det finns en kärlekens famn
Som tar emot




Fri vers av memma
Läst 417 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-04-26 02:29



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
Åh herregud vad vackert. Ja din vrede är din. Och din botten. Och ditt träd. Och din själ. Och sista stroferna, ja de var så starka och vackra att jag finner inte ord.
2007-05-18

  utstött
Wow, så känner jag också.
2007-04-26
  > Nästa text
< Föregående

memma
memma