Djurisk attraktion
Välvande bubblande dragning åt ditt håll
Åt ditt allt det som är du och din kropp och du och dina ögon
Dina ögon som jag vill sjunga med inatt
och att de möter mig på vägen
Det är just det jag undrar; ser du mig
Ser du mig nu, som jag ser dig
eller försöker
Och en mikrosekund när jag lyckas rusar tusen små, vänligt oäckliga - och i barnsliga färger - insekter genom kroppen
Från magen och utåt så långt de kommer
Ser du mig nu?
Säkert inte
Eller kanske?
Säkert inte
Fan, jag hoppas verkligen säkert
Det vore så omöjligt överväldigande fantastiskt!
Fina du
Vackraste ståtligaste vackraste, oj det har jag redan sagt ... Men ändå, vackraste människa
Jag ger efter nu, för denna djuriska attraktion, så visst, ja, det är vad det är
Jag känner inte dig
Men jag hörde ett läte från dig, som jag tyckte väldigt mycket om
ett läte, en rörelse, en blick
Åhh din blick sen...
Jag såg en rörelse i dig
som jag tyckte väldigt mycket om
Som får insekterna, så små de är, att färgglatt spritta som små barn i min kropp

Du sitter inlåst bakom galler
Jag, jag ska vrida upp med nyckel kan jag tro, på häst och som räddaren
Haha, ja det är just vad jag inbillar mig va?
Men du sitter där du sitter tills du inte sitter där mer
och det är innerst vad jag egentligen vill
Inte rädda dig
inte visa dig alltings egentliga vara
inte predika livets nycklar
Jag vill
För en gångs skull
Få vara bara jag, inför någon
Att bara jag, utan mina knep
Räcker och är nog
Att jag, bara, utan
medveten omedvetenhet
bedårande utsmyckningar
söta tillagda sätt att uttrycka mig
Utan min jävla eftertänksamhet, eller uttänkta
Ja ständigt uttänkta och beräknande yttre
I mig själv utan allt detta
Kan få dina insekter att spritta
Är det möjligt?

Är det möjligt?

Om det är det, och det måste det vara
jag vet någonstans att det är det, jag är bara inte där än
Men eftersom det är det
Så vill jag
För en gångs skull
Få vara bara jag, inför någon
Och att denna någon
Är du