Vi går behärskat genom natten
Så som man gör för att övertyga sig själv om att mörkret är ofarligt
Tystnaden omsluter oss och kramar ur oss dom sista dropparna av av våran föreställning om att vi alla egna, isolerade varelser på en egen liten ö
Skuggorna stelnar och kliver in i natten, smälterlångsamt ihop
Nu är rädslan fjärran, det enda vi vill är att det ska fortsätta, att vara natt
Där ingen sol lyser, där är vi ju alla lika
I den stunden finns inget annat än här, nu
Vagga oss inte till sömns
Då missar vi ju hela föreställningen
Allt vi gjort, sagt och tänkt skulle ju försvinna
Vi stannar alltid här
Vi ser oss om en sista gång
Tar varandras händer

Och gömmer oss från luset