Soffans dyna, förr kallad pöl,
sitter jag på och glor, utan söl,
på TV:ns flimmer och klämmer en öl.

Fram flimrar grodor, de dör i en pöl,
de dör utav gifter, släppt av en knöl,
en knöl som, fantastiskt nog,
brygger det öl,
som jag min dåre,
obetänkt nog,
nyss tog.