Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Brutna vingar förvriden mun

Som en fånge i tiden och i vindens tjut
Står jag här kall och tyst

För de har brutit mina vingar och tagit min kraft
För de har tryckt ner mig i det mörka och tagit min gloria
För de har kastat mig i sanden och tagit min värme
De lät mig dö men stanna kvar

Nu står jag har kall och tyst utan att kunna lämna livet

Som en fånge i tiden och av vågornas ljud
Står jag här kall och tyst

För de förvred min mun och tog mina ord
FÖr de krossade viljan och tog mina ögon
För d edränte mig i havet och tog mitt liv
De lär mig dö men stanna kvar




Fri vers av Iflywithbrokenwings
Läst 601 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-05-04 22:11



Bookmark and Share


  Flickan utan vingar
Fint skrivet, verkligen.
Känslan av hopplöshet är påträngande ;)
2008-04-26

  Flickan*i*L*för*Lycka*
JAg känner väldigt väl igen mig...
de försöker få en att dö men samtidigt tvingar de en att stanna

du sätter ord på känslan så mycket bättre än jag
en applåd för ditt mod räcker inte!
*****
2008-03-23

    ComeUndone
väldigt, väldigt gripande.
2007-11-03

  Mizz Id
Helt otroligt... den ger min rysningar i ryggraden... Du har ett mycket bra språk. läser du mycket poesi?
2007-09-15
  > Nästa text
< Föregående

Iflywithbrokenwings