Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En tiara av tantaluskval

 

 

Tantaluskval

dansar

gnistrar

som ystra sländor

på bal



mellan himmel och hav

obegripligt nära

men fjärran

för öga

ett draperi

 

ett blått liv

på väg i dunkel

att binda

natten

till tanke och form

 

molokna steg

 

vandrar

 

 

åter

 

 

 

inåt

 

 

 

 

 


Fri vers av Leif Furstedt
Läst 354 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-11 18:24



Bookmark and Share

  Sanningsägaren VIP
så motsägelsefull
så dubbel
och det fascinerar mig
du både ger och tar
i denna... men avslutar
i det inre
både i ord och mig
Tack
Åsa
2007-05-12

  Attimi
att binda natten

till tanke och form


*ryser* tycker att du i just den enkla satsen fångar skrivandets esssens. Att klä, att binda, att måla och kanske ytterst, att lägga handen på det okända och känna en värme i hjärtat över att jo, här är det. Gör gott att läsa.

Men varför Tantalskval? Jag tror jag förstår, och är väldigt förtjust i, titeln. Vissa paradoxer är sköna som sjutton, att smyckas av en fruktlös (no pun intended) strävan och tyngas av något uppklarat. På något sätt är bara det vackert som gör ont, och bara det som har tyngd har också substans.
2007-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Leif Furstedt
Leif Furstedt