Jag stod där på bryggan och väntade,
Det var där jag ville att du skulle se mig när vi sa adjö,
Jag stod där på bryggan ångerfull och fylld av skam.

Alla dina kalla ord sårade ännu mer än någonsin,
Men alla dina vackra ord sårade ännu mer,
Med tanke på att det aldrig skulle bli vi igen.

Dina tårfyllda ögon som såg rakt in i mina,
Du kan inte förstå hur ont dom gjorde min själ,
När du sa; Jag älskar dig det kommer jag alltid göra.

Då dog min själ och lågan i mitt hjärta dog ut,
Men snälla älskling säg inte farväl,
Säg ej heller adjö,
Låt inte våran kärlek dö ut.

Dem tårfyllda blå ögon som var vackrare än någonsin,
Kommer aldrig glömma den blicken,
Den blicken du gav mig då,
Den sårade blicken som känndes som ett kniv hugg i hjärtat.

Jag hade ju planerat allt in i minsta detalj,
När vi skulle gifta oss och skaffa barn,
Hur vårat hus skulle se ut och vart det skulle ligga.
Vad vi skulle ha för sorts hund och vad den skulle heta,

Nu så släpper du alla drömmar och framtidsplaner som vi hade,
Du överger vårt liv och går vidare,
Du vänder dig ej om när du går,
Inte ens för en titt på ditt gammla liv som nu gått till spill.