Hur blev det så? Jag menar det har aldrig varit så intensivt. Så påträngande så självföraktande. Det är som att hela atmosfären runt om är fylld med det. Att hata sig själv så innerligt. Att ordet äcklig flyger förbi i huvudet så fort en spegel kommer i närheten. Att minsta kroppsdel kan vara så ful. Det är självupptaget och fånigt. Men det finns där som en groende finne eller en hinna som snart spricker. Vad gör man för att det ska försvinna.
Måste någon bekräfta skönhet? Kan man inte leva med sig själv ändå? Att varje dag se sig och tänka okej, jag ser i alla fall inte ut som George W Bush eller Predator. Att bara vara okej. Inte bry sig. Att bara vara.