Ännu en dikt, ett försök till att få svar
Jag hade så många frågor, som när och hur och var?
Om stjärnors tyngd och kärlekens makt
Om hur två hjärtan kan bulta i samma takt

Första kärleken den var svår
Ett frö planterades, tror det var förrförra vår
Han hade allt och lite till
Fick mitt hjärta att stå helt still
Tills jag en dag såg honom som bibelns Judas
En man som borde förbjudas
Han tog ifrån oss allt denna söndag
Men de sista smulorna, de fick minnsan jag

En droppe slår sig hårt mot kakeln
och håller ännu min granne vaken
Inga ord av de han säger jag höra vill
När han slår mitt nummer som han lärt sig utantill
Att ge upp finns inte med i hans manual
Och hans gester blir mer och mer likt en ritual

Små romanser som sällan nämns
Är egentligen för att jag skäms
De gav mig lärdom, men även svek
Bevis på att jag var alltför vek
Jag satte stopp för ytligheter
Men möttes fortfarande av \"vad är det nu du heter?\"

Att dock bara hoppa över smärta
Är som att sakna en bit av sitt hjärta
Som en stjärna utan ljus
Som ett mord utan motiv
Som en drog utan minsta rus
Som en fråga utan alternativ

Som en trottoar utan kant
Som en filmstjärna utan debut
Som i en lögn när du tror det är sant
Som denna dikt som egentligen aldrig tar slut