Vi försökte hitta nya vägar varje dag
men hur noga vi än var så gick vi alltid vilse
men det spelade nog ingen roll för
egentligen så kom vi från ingenstans
och du visslade på melodier från en annan tid
och jag försökte hänga med men
jag har aldrig hunnit med i dina svängar
inte ens när du skjudsade mig på cykeln
för jag ramlade av men du fortsatte frammåt
och jag fick blodiga knän och grus i skorna
och jag hoppades att du skulle vända tillbaka
men innerst inne visste jag att det var
försent

På vägen hem tänkte jag bara på oss och
hur det skulle vara att få komma hem och
även om jag visste att du cyklade snabbt
så kunde jag nästan se hur du vände om
och kom tillbaka till mig
fast egentligen visste jag att
du redan hunnit till en annan stad
och kanske var det så att jag var förvirring
och du var rationell
för utan mig hittade du hem
medans jag bara var vilsnare än någonsin

Men jag fortsatte frammåt
utan varken karta eller kompass
och jag hoppades på att någoning skulle hända
fast egentligen visste jag att
det inte spelade någon roll längre
för himlen skulle snart falla ner
och allting skulle bara bli svart
och alla skulle dö på samma gång och
fast att det finns så många människor
så kommer alla att dö
ensamma