Det var mörkt i rummet där han stod. Blodet klibbade under fötterna, samtidigt som han försökte skölja bort det halvt fasttorkade blodet från kroppen.

-------------

Hon hade älskat honom, det var vad hon sa i alla fall. Och han hade älskat henne mer än allt. Han lovade att han skulle offta sitt liv för henne. Men hennes kärlek var kortvarig, hon sa att det kändes som att lågan brunnit ut. Hur kunde hon säga nåt sånt?

Hon hade lärt honom att älska. Att kunna känna kärlek. Hon hade gett honom livet tillbaka, det liv som han så desperat sökt efter i flera år. Hon hade stått vid hans sida och sett ärren blekna mer och mer. Och så plötsligt ville hon inte ha honom längre. Kasserad, precis som vilket skräp som hellst.

Det första slaget träffade käken, hon föll till golvet och vred sig av smärta. Hans första känsla var ånger, allt han egentligen ville var att hålla henne och viska att allt skulle bli bra igen. Men det skulle inte bli bra. Känslan byttes snabbt mot ilska. Hon skulle få känna samma smärta som hon gett honom den stunden. Stunden då han fick veta att han inte dög.

Han riktade en spark mot hennes mage.
Och en till.
Och en till.
Hon kved och rullade ihop sig i fosterställning, ögonen var blanka av tårar och lös av skräck. Hon var så vacker, så skör. I det ögonblicket förstod han varför han hade fallit för henne.

Han såg sig omkring i rummet och fann en vinflaska ståendes på bordet. Falesco Montiano, som hennes föräldrar gett henne efter sin resa till Italien förra året. Hon hade sparat det till ett speciellt tillfälle, och han kunde inte tänka sig ett bättre tillfälle än nu. Han slog av flaskans botten mot bordskanten, en blandning av vin och glassplitter täckte hans kläder.

Första hugget träffade bröstet. Sen magen, halsen, magen, magen, magen! Först försökte hon göra motstånd, men efter ett par hugg började livet sakta rinna ur henne. Han visste inte hur många gånger han högg, allt han visste var att hon förtjänade dem. Varenda ett. När han till slut var klar var hennes överkropp bara en enda röra av blod, inälvor och vin som spridit sig över hela rummet.
Hon var så vacker där hon låg, han kysste henne en sista gång innan han lämnade rummet.

-----------

Det var mörkt i rummet där han stod. Blodet klibbade under fötterna, samtidigt som han försökte skölja bort det halvt fasttorkade blodet från kroppen.

Han log stilla för sig själv, hur han hade lovat att älska henne in i döden. Han tog fram revolvern som legat gömd i en skokartong i garderoben och beundrade den. Han riktade den mot tinningen och log ett sista leende innan han tryckte av.

Hjärnsubstansen bildade en underbar kontrast mot den mörkblå tapeten.