försöker få dig att passa in i en text,
såsom jag alltid gör,
med oavslutat som gör ont.

Men du vägrar låta dig fångas,
såklart.

För det var ju därför,
för att jag inte kunde se vem du var
som gör att jag är här nu,
försöker skriva min hyllning till det som aldrig blev

Eller var problemet att du gav för mycket
från början
och kvävde mig med allt du ville, och gav?

Jag har redan glömt,
det är ju så många orsaker
till varför jag måste dumpa dig