Hon brukade virvla fram i skogen,
leka att hon var vinden,
få löven att susa.

Var kväll gick hon genom björkdungarna,
spred dagg över gräset,
fick skogen att slumra.

Var morgon visslade hon i blandskogen,
väckte fåglarna i träden,
visslade med dem.

En dag virvlade hon fram i skogen,
lekte att hon var vinden,
tappade sin glassko.

Var natt sitter hon på en stubbe,
gråter söta tårar till marken,
bäcken börjar leka.

Var gryning, går hon med sin lykta,
smälter bort dagg från gräset
söker sin sko.



...