Titta då!

Så till slut ser hon på sig själv i den skitiga spegeln
ett hålögt monster stirrar tillbaka med röda ögon och såriga läppar
och det tidigare så fint blonderade ljusa håret har växt ut och det numera flottiga och slitna håret hänger i testar kring de utstickande kindbenen.
En ynklig röst i hennes huvud säger: Hur hamnade jag här? Kan inte någon rädda mig? Kan du inte rädda mig?

Rädda dig själv!

Hon letar i väskan efter en cigarett men hon har självklart glömt att köpa nya ...som vanligt. Hon tar en av John\'s. Han kommer ändå inte märka något. Han ligger utslagen över sängen med ena armen hängande i golvet och kommer inte vakna än på några timmar.
Vad vacker han är tänker hon... hur kommer det sig att dekadensen klär vissa människor så bra och andra så illa? På honom ser de beniga dragen i ansiktet bara vackra ut. De mörka ringarna under ögonen ger honom mer karaktär men på henne ser det bara sunkigt ut.

Heroin chic... jovisst. Jävligt chict.

Hon tar sig samman och försöker borsta håret och ta på lite mascara iallafall men händerna skakar så mycket att hon bara kladdar ut den över hela ögat. Hon börjar skratta åt sig själv, ett krampaktigt skratt som snabbt övergår i gråt... Hon har gått på reservenergi så länge nu att minsta lilla ger henne panikångest. Men hon måste gå. De tog det sista inatt och om hon inte fixar pengar till nytt innan han vaknar så kommer det ta hus i helvete.
Hon tar ett piller iallafall för det har dom många av och det gör att allt känns lite enklare, lite mera overkligt.

Vad är egentligen verkligt?

I hennes liv är verkligheten det som du ser på din storbildsteve på fredagkvällarna, med en påse chips som tröst när filmen blir ledsam och tragisk.
Och på vägen tillbaka till videoaffären nästa dag så kliver du över henne där hon ligger utslagen i en port och tänker att du skulle vilja göra något men hon kommer ju ändå bara använda pengarna till knark eller sprit, för så är det ju!

Men det är hennes pengar och hennes kropp och det är hennes liv och hennes verklighet.
Det är inte romantiskt. Det är ingen Pretty Woman där någon kommer i limousine och räddar henne från ett förtryck till ett annat.
Hon är den enda som kan rädda sig själv men hon är för bedövad för att förstå att hon behöver räddas.


Det är inte heroin chic.

Det är rått, det är våldsamt och det är ett helvete.