Det är som att jag glömt vilka vi var, som om allt som hände det året var någonting som hände andra manniskor och du och jag är annorlunda nu. Vi är nya människor med nya liv som inte ens tänker på varandra då och då.
Jag sörjer inte att det är som det är, utan bara konstaterar. Du har någon slags frisyr och snygga kläder. Du blev vuxen på vägen precis som jag. Jag undrar om du insett det.
Vi känner inte varandra längre. Du och jag.

Vi som en gång delade någonting så stort och svårt. Ett steg i en annan riktning och allt skulle ha ändrats. Det är litet nu och bortglömt i mängden av minnen som slåss om första raden. Nya minnen som var stora och svåra tog över. Nutiden anlände, krävde min uppmärksamhet och jag slutade älta mig fast vid gårdagens bekymmer. Ibland glömmer jag hur tiden går även utanför mitt universum. Jag mår bra nu. Jag skrattar nästan varje dag.
Vi känner inte varandra längre. Du och jag.