Susanne Kristola 27 Juni 1990 - 17 Maj 2007, saknaden är obeskrivlig.

Den där dagen, den 18 Maj 2007, när jag fick reda på vad som hänt.. Den dagen minns jag allt för väl. Den dagen bestod av tårar, förvirring, chock och hysteri.

Du lämnade mig, du lämnade oss alla. Du tog ditt liv, du kommer aldrig mer tillbaka. Varför Sasa? Visste du verkligen inte om hur många som älskade dig? Som ÄLSKAR dig, du betyder så mycket för mig Susanne. Det var du som fick mig att våga stå för mig själv, det är din förtjänst att jag inte längre tar åt mig av allas blickar, kommentarer och äckliga åsikter. Tack, tack för allting min underbara Sasa. Tack för den tiden jag fick tillsammans med dig, även om den var alldeles för kort. Du hade ett helt liv framför dig Susanne, varför ville du inte stanna kvar och kämpa tillsammans med oss?

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket att det gör ont, det gör ont i hjärtat, i själen och i hela min kropp. Jag kommer aldrig kunna förstå varför sådant här får hända. Varför människor försvinner, en efter en, ur mitt liv. Ni kommer förstås finnas i mitt hjärta för alltid, men det är ändå något som saknas. Det som saknas är att få prata med er, röra vid er och se er. Mer än i bara mitt huvud.

Jag vet att jag inte lärde känna dig alltför väl, vi hade inte tiden att lära känna varandra bättre. Vi var mer än bekanta, men ändå inte riktigt kompisar. Men jag väljer att kalla dig min vän, för du betyder så mycket som en vän ska betyda.

Du har hjälpt mig så sjukt mycket, men i slutändan så hjälpte inte jag dig när det var du som behövde det. För det så kommer jag aldrig förlåta mig själv. Jag vet att det inte att det var mitt fel, det var ju trots allt ditt beslut. Jag klandrar dig inte Susanne, jag kommer aldrig förstå varför. Men jag är inte längre arg.

Jag hoppas verkligen du blivit fri från dina demoner Sasa, du är nu våran ängel med vingar. Jag hoppas att du har det bättre där du är nu, jag nästan vet att du har det bättre. En vacker dag min älskade Susanne Kristola, en vacker dag.. Så ses vi igen. Vänta på mig vid grinden, så ska jag omfamna dig och aldrig släppa taget. För det misstaget har jag redan gjort, jag släppte taget om dig.
Förlåt för att jag släppte taget, förlåt min vackra Susanne. Jag ska aldrig mer släppa taget, bara jag får chansen att hålla om dig igen.