När jag var fem, brukade jag cykla om kring på asfalten utanför,
trilla och skrapa knät i marken.
När jag var sju, brukade jag klättra i trädet i grannens trägård,
hoppa ned och skrapa händerna på stenarna.
När jag var tio, brukade jag gå omkring i skogen här hemma,
snubbla på rötterna sticka mig på barren.

När jag är trettio, kommer jag cykla omkring,
trilla och skrapa knät i marken.
Klättra i trädet i grannens trägård,
hoppa ned och skrapa händerna på stenarna.
Gå omkring i skogen här hemma,
snubbla på rötterna sticka mig på barren.
Det är så när man är kär (här) i livet.