När du ser körsbärsblommen falla till marken.
När du ser björkbladen dala ned i en tyst bedjan om nåd.
När du ser en vattendroppe falla från ett torkat vattenfall.

Känn med mig


När du ser grenarna knäckas för vinden.
När du ser ljusets låga slockna.

Så håll om mig


vad var meningen med allt.
Kanske fanns det en mening.
Allt skulle bli starkare

bara håll om mig


Träden högre,
Lågan varmare,
Kärleken längre.
Men det spelar ingen roll,
för var gång jag ser
körsbärsblomman falla,
eller
eldens glöd dö ut.
Så blir jag sorgsen

Precis som när jag läser en dikt


Jag blir avundsjuk,
och sorgsen, för känslan...
den som jag inte känt,
den som aldrig tar slut.
Finns på varje rad,
vid varje punkt.

Jag ville säga dig de tysta orden


Men vågade inte riktigt...
så den kom här istället
vågade knappt det.
Så tänk att allt detta rymdes
i en liten känsla.

Älskar dig