Satt och snurrade i sitt hörn med sin tombola utan att visa minsta
tillstymmelse till sympatiska rörelser.
Fem människor utan någon speciell särskiljning dem emellan passerade
i ett intervall när hans ögon slumrade bort i drömmens ljuva solblekta bilder från 60-talet.

- Det finns ju inga lotter kvar, utbrast den skelögda tanten med sockeravlämningar på guldtanden.

Ett hastigt uppvaknande gjordes av den dystre Tombolamannen.

- Se, där. Likaså bra det!
- Vad säger du!
- Likaså bra det!
- Likaså bra det?
- Just det.
- Se, där.
- Vad säger du?
- Om vadå?
- Glöm det!

Den äldre tanten försvann med sin smutsbeiga kappa under vänstra armen i riktning mot nordväst där hon hade sin lägenhet som stod till förfogande för henne.

- Jag älskar dig, sa Tombolamannen

Upptäckte dessvärre att orden endast studsade mot en triangel formad lokal där ingen mänsklig substans fanns förutom hans egna krokiga
västbeprydda kropp.