- Jag har inga cigaretter kvar, sa mannen och kunde inte dölja ett snett leende som avspeglades på hans läppar.
Jag har satt mina dikter i obrukbar jord, inte för att jag är särskilt nogräknad av mig bara ett påstående och faktiskt fakta så som jag ser det i det ljus som råkade falla framför mina ögon då jag en aning nonchalant får jag faktiskt medkänna så här i efterhand stod lutad lite slarvigt med ena armbågen mot den mörka träbänken inne i hörnet på Seven-eleven. Jag hörde något- ett ljud som jag vid närmare granskning uppfattade som enbart en imaginär skapelse. Tröttsamt tittade jag ut mot en försenad buss och jag vävde ljuva tankar medan jag läste rader i en bok som förföljt mig de senaste veckorna- jag säger förföljt för det är så jag ser det. Jag kom på mig själv med att läsa ord som inte verkar betyda någonting.
Var helt enkelt tvungen att köpa mig ett paket cigaretter, inte för att jag direkt behöver- röker ju inte ens om allvaret ska fram, men ibland känns det som att en stråle av rök är det enda som behövs för att man tillfälligt skall kunna åtnjuta maximal trivsel tillsammans med en kompletterande kopp java och varför inte en eftermiddags sol som sällskap då den letar sig fram bakom kyrktornet och behagfullt ansluter sig till ansiktets form. Började att ta form något som jag hade väntat på, en dröm- en sodastream.

I akvariet satt en av fiskarna, vi kan kalla den för J som genast efter en stressig dag med sushi och ner och uppgångar på börsen tillslut fick nog och satte sig för att påbörja ett synopsis. Hade tänkt sig följande;

A- Ett barn med stjärnor på båda ögonen, hypokondrisk och självupptagen, vill leva livet nu, när det ändå fanns att tillgå.
Ben- En grå undulat med svåra bröstsmärtor pågrund av shopaholic beteende, långvarig pastadiet och för mycket stillasittande vid sin nyinköpta 40\" widescreen TV.

Det hela skulle så som det var uttänkt, utveckla sig på så sätt att de under en långvarig tid utvecklade gedigen kamratskap, inte då helt okomplicerad, vilket kom att ge ett direkt sken av såväl mot och medgångar. Brister kom att bli till tillgångar i sällskapet med varandra och de avnjöt inte utan att känna viss tillstymmelse till uppriktig glädje varje fredags eftermiddag en prisvärd tacobuffe\' inne i stan utan att för den skull låta priserna får styra över de hungrande men ändå icke bortskämda magarna.

Aningen uppiggad av de medelmåttiga kaffet gick jag ut från Seven-Eleven butiken någorlunda rakryggad så som jag kände det och råkade utan förvarningar åter se mannen som jag tidigare spontant hade frågat efter en enkel cigarett.
- Cigarett!
- Ja, tack! sa mannen som stod grå och dyster på trottoaren, vilket inte kom att bli särskilt långvarigt då hans ansikte åter tycktes knyta bekantskap med det ursprungliga leendet som tidigare hade varit i hans anlete då jag antände hans efterlängtade cigarett med den överdimensionerande lågan.