Jag minns fortfarande ljudet, av när luften strömmade under stönande ljud in i näsan. Jag kommer fortfarande ihåg hakan som hängde slappt mot bröstet.
Jag minns fortfarande ljudet av tystnaden, när de stönande ljuden i näsan slutade. Jag kommer fortfarande ihåg hur adrenalinet pumpade när insikten att något är fel slog till. Jag minns fortfarande frågorna och slaget utan reaktionen.

Samtalet till larmcentralen.
Väntan på blåljusen.
Elchockerna.
Dunsarna i golvet.
Bred dina vida vingar.


Jag minns fortfarande den svarta likbilen.
Jag kommer ihåg natten.
Jag minns morgonen efter.
Ovissheten, sorgen,
att aldrig få veta vad som hände.