Fan ta dig!!
Fan ta dig att du jagade mig....
Fan ta dig för att du fångade mig...
Du fick mig att tro att jag var speciell...
Du fick mig att tro att vi hade något speciellt ihop...
Du fick mig att lyfta upp dig i det blå....
Jag gav dig komplimanger och gjorde saker för dig för att jag tyckte att du förtjänade det....
Du prickade säkert du.....
Du visste exakt vad du gjorde...
Du visste exakt hur du skulle skjuta för att jag skulle göra det jag gjorde för dig....
Jag var din trofé....
Din blåsta trofé!!!!
Hur kunde jag vara så dum att åter igen tro på någon?!?!?
Hur fan kunde jag vara så naiv att tro att DEN HÄR GÅNGEN skulle vara annorlunda?!?!
Hur kunde jag få för mig att jag var värd något bra?!
Så fort jag känner hopp så tror jag att nu är det äntligen min tur att få vara lycklig med någon.
Jag trodde denna någon var du.
För jag trodde du var ärlig.
Jag trodde att du kände något speciellt för mig.
Förutom känslan du hade i dina byxor.
Jag trodde att vi hade något fint som kunde få växa fram.
Men du kastade ut mig ur ditt liv så fort att jag inte ens märkte det för ens nu.
Att jag kunde tro på dig!!
Att jag gav kärlek en chans till!!
Vilken jubelidiot jag är!!
Fan ta mig....