Jag älskar måndagar. Speciellt de där mörka måndagarna i december när snön slaskar utanför fönstret. Men det finns en nackdel med att älska måndagar. De flesta andra avskyr dem. Du vaknar med ett leende, går upp och möter människor, trötta hängiga utan ett leende på munnen. De ser ut som att de helst skulle vilja utrota måndagar och varje person som är pigg och glad.

Torsdagar, de är jobbiga. Speciellt de där torsdagarna i december när snöstormen drar genom dörren och viner i fönstren. Men det finns en nackdel med att ogilla torsdagar. De flesta gillar dem. Du vaknar med en usel inställning, går upp och möter muntra glada människor, med ett leende på läpparna. De ser så pigga och förväntansfulla ut, gör upp planer inför helgen, skrattar och skojar.

Jag gillar söndagar. Vilken söndag som helst går bra. En helt ny oskriven vecka framför sig. Man laddar energi inför veckan som ska komma. Går ut i skogen och hälsar på herr och fru ekorre. Träffar andra söndagspromenerande, pratar med främlingar, och lär sig något nytt om livet.
Sammanfattar den gångna veckan, och ser med tillförsikt och glädje en ny vecka rulla in.

Livet, ja ibland älskar jag det. Ibland lyckas jag till och med fylla det med liv, som när jag titta på stjärnor en decemberdag. Men det finns en nackdel med att älska livet och stjärnor en decemberdag. Du njuter, glömmer tiden, förfryser tårna, hackar tänder, skakar, blir förkyld. Men det finns en fördel med att njuta glömma tiden förfrysa tårna hacka tänder skaka och bli förkyld. Jag vet att jag lever.