En dag vid havet är en dag av lugn. Det lugn som kan finnas i de brusande vågorna och i strandens små gråtonade stenar som vilar under fötterna. Men det lugnet omvandlas snart till vemodighet i takt till vindens sorgsna toner.

De blir till en melodi som ekar genom skallens håligheter. En melodi för det övergivna och ovårdade hjärtat, blottat helt i onödan. Som när vi letar efter skatter i ett annat hjärtas slag och pressar det på sin sista gudomliga saft, bara för att upptäcka att detta inte var den skatt vi trodde fanns där.

Det är för våra hjärtan som vågorna driver in mot stranden idag, för att skölja våra sorger långt ut mot den vida horisonten, långt bort från oss.